Paula von Seth:

Tal Ann Frössén Norrtälje konsthall.


Det är en stor ära att idag få inviga utställningen ”Endevour” av Ann Frössén, det öppna havets mästare. Jag tackar dig Ann för din förfrågan.


Havet har alltid spelat en väldigt stor roll i A Fs konst och liv. Ann sa, när vi träffades första gången att hon kände som att vatten föll ner från himmelen, det tyckte jag lät så fascinerande, och apokalyptiskt. Då i början av 80-talet, gestaltade Ann våldsamma vattenfall, som både rörde upp sinnena och hade en lugnande effekt. Jag var 12 år, men tog djupt intryck och frågade om det var roligt att vara konstnär. Ann svarade spontant att det var jättekul, och då bestämde jag mig för att bli konstnär, och följde henne som en svans under resten av utställningstiden.


Havet innehåller ofta mycket dramatik som vi människor speglar och projicerar oss i. man talar t ex om ett upprört hav. Men havet inspirerar också till meditation och eftertanke. Därmed skapas en känsla av lugn mitt i det upprörda havet. Jag tycker att Anns konst skapar frid. Det är som att svalka sig över en het eld. Med ett annat ord skapar hon ”cool”, jag menar i ordets mest ursprungliga bemärkelse. Begreppet “cool” nedtecknades redan under 1400-talet i Benin i Västafrika, och kopplades till vatten, och användes för att beskriva hur någon, eller något, (jag citerar) ”skänker [cool], alltså svalka, efter en period av stridigheter”. Cool i betydelse av svalka, lugn, fred och frid.


Ordet cool i bemärkelse både som ett mentalt och ett samhälleligt tillstånd. Utifrån denna historiska betydelse har cool innebörden av ”ett internt lugn och djärvhet över en het eld.”


Det finns en energi och dynamik i ordet cool som kommer igen i utställningens titel: ”Endeavour”, som betyder strävan eller ansträngning på svenska. Men ”Endeavour” är också namnet på upptäcktsresanden James Cooks segelfartyg.


Ann vill peka på att konsten, och livet, handlar om att vara på upptäcksfärd. Om att bryta ny väg och att våga ge sig ut i det okända. Havet blir en bild för detta. Havet har mystik. Det är oändligt och gåtfullt, och i det här flödet griper Ann tag i det som flyktigt drar förbi.
Hon säger att hon är lite rädd för havet. Hon är rädd för bryggor och att vara ute till havs. Genom att upprepa samma motiv och form, om och om igen, bemöter Frössén sina rädslor och ger dem en konkret gestalt. Genom Anns måleri blir också vi hjälpta att få syn på vårt eget förhållande till naturen. Detta sker, skulle jag tro, därför att hon rör sig i spänningsfältet mellan vår inre värld och den yttre världens föränderliga strukturer.


Ann Frössén är född 1953, utbildad vid konstakademien i Warszawa under kommunismen. Innan dess studerade hon flera år i Paris på en haute-couture-utbildning, och på konstskolorna La grand Chaumière och Colla rossi. Kontrasterna som finns med i AFs konst tycks hänga ihop med kontrasterna i hennes eget liv. (Hon gillar kontraster i livet, och har länge levt både i Stockholm och Paris. Hon växlar och testar olika saker. Hon har curerat många utställningar, och skapat många viktiga nya sammanhang för andra konstnärer.
När hon flyttade tillbaka till Stockholm efter studier på konstakademin i det kommunistiska Warszawa, drabbades hon av oro / ångest över masskonsumtionssamhället. Kontrasterna var påfallande mellan basbehoven i öst och överflödet i väst, det blev tydligt hur masskonsumtionssamhället snärjer människan i en självförvållad ekologisk katastrof. Så vid återkomsten till Stockholm, byggde hon upp en egen bildvärld med ett unikt vattenbildspråk.

 

Havet hos Ann Frössén är en flykt bort från det människocentrerade. Med branta och höga perspektiv, blir varje målning ett avgränsat rum av korta och långa distanser, vattnet ett eget material och entitet. Här är havet aldrig bara en naturresurs för mätande och ägande, så som människor ofta hanterar naturresurser.


Är det någon här som prövat att måla vattnets skiftningar vet ni hur svårt det är. Jag har varit akvarellärare på ett hotell i Guadeloupe och min pedagogik var att turisterna bara skulle studera havet mycket ingående för att träna upp sitt seende och sedan kunna njuta av sin semester ännu mer. Havet är aldrig sig likt utan skiftar ständigt. Man kan faktiskt tillbringa en hel dag med att titta på havet utan att det blir tråkigt. (Havet är oändligt på sätt att det kan ta oändligt många former, och liknar därmed mänskligheten.)


Nu något om videofilmerna och fotocollagen: Ann Frössén är ofta ute vid Blockhusudden på Djurgården, där hon fotograferar och filmar vattnet. I ett par fotocollage har hon vridit på bilden, delat upp den, speglat bilddelarna och satt samman bilden igen.
I videon ”The Sea” har Ann Frössén fogat samman sekvenser från olika vatten, som Blockhusudden, Fårö, Cannes och Älvkarleby till en film, där vattenspeglarna skiftar i olika nyanser och mönster.


Tillbaka in i målningarna: Vad ser vi? Vågformer vecklas ut och in som i ett oavbrutet pågående andningsmantra. Havet andas ut och in, med vågornas in- och utgående rörelser.
Inte bara vatten utan också ljus strömmar ur Ann Frösséns målningar. Ibland slungas ljuset fram över vattenytan med en tydlig källa, som i denna målning. Ibland bryts ljuset sönder av ett upprört hav. När ljuset bryts ner av det mörka upprörda havet så blir man själv osäker på om ljuset finns, och på något sätt motsvarar det stämningar i ens inre. A F s konst är både personlig och djupt allmängiltig.
När man tittar på målningar kan man få en fantasi om människans ursprung ur havet. t ex har man upptäckt at det finns en fisk, eller varelse, en sk kvastfening, på havets botten som man tror innehåller ursprunget till våra händer och armar och som trodde varit utdöd i 50 miljoner år, men som fortfarande är vid liv. Det ger en bild av var vi kommer från. En fisk som är över 200 år gammal.

Ann vill att vi ska tänja på gränserna inombords, och använda vårt mod och vår fantasi bättre. Hon vill att vi ska få en ny relation till både oss själva och havet .

SLUT
Min kontakt med Ann och hennes man Kjell-Åke, intensifierades när jag fick uppdraget att skapa ett alldeles nytt arkiv över svensk samtida konst för stiftelsen Benetton Foundation. Resultatet blev den här boken med 229 svenska konstnärer, med release på MM i våras. Jag vill tacka dig Ann för ditt vackra verk till arkivet och ditt viktiga o positiva stöd som bollplank. Alla verken visades i höstas på en världsutställning i Venedig, och presenteras i ett digitalt arkiv med konstverk av 18 000 konstnärer från 100 länder.

Home